Det verkar som att det bara blir ett inlägg i veckan...Söndagar är bra tycker jag.
Denna uppdatering blir nog inte så lång. Veckan har varit hemsk. Om det skulle vara nån som inte vet så är livet rätt hårt för mig just nu. Jag och Nisse går igenom den svåraste prövningen någonsin under våra två år tillsammans. Resultatet av detta: jag är rätt skör. Djupare än så behöver vi inte gå.
Nisse jobbar hårt i mina föräldrars trädgård och på kvällarna säljer han t-shirts på Bruce Springsteen. Jag har mycket tid för mig själv och mycket tid med Mika. Det är nog skönt för både mig och Nisse att kunna reflektera och tänka igenom saker ordentligt.
Veckan och helgen har jag tillbringat med familj och vänner. Frida var hemma under fredagen och vi hann uppdatera varandra lite. Eller mest jag som uppdaterade henne.
Min fina syster kom på fredagen hem från köpenhamn så jag har spenderat tid med henne.
Jag, mamma och Rebecca var ute på Lukaz studentmottagning i lördags och där träffade vi Freedom.
Han är The dog! Det är pappan till Amnos som vi hade äran att ha i våra liv under två korta år.
Amnos är nog min och Rebeccas själsfrände och bästa vän och vi fick vara med honom alldeles för kort tid. Freedom är alltså hans pappa och är helt fantastisk! 13 år och still going strong! Han rymmer typ varje dag och hänger med brudarna på byn.
Det kan vara svårt för en icke djurmänniska att förstå hur mycket ett djur kan betyda för någon och speciellt för ett barn. Amnos ligger mig varmt om hjärtat och att få träffa Freedom är en stor lycka varje gång.
Mamma och Freedom
På kvällen åkte jag och Rebecca och hälsade på pappa på jobbet. Han var för tillfället på dramaten och skruvade på Lykke Li och CocoRosie.
Lykke Li var väldigt inspirerande och full av energi. Hela hon lyser och jag blev helt full av liv.
Pappa fixade två stolar precis vid scenkanten där man inte såg publiken. Det var som en privat konsert. Detta borde alla få uppleva. Nackdelen med att sitta på scenen är att ljudet inte alls är lika bra. I detta fall spelade det ingen roll.
Det är en kass bild, men visar hur nära vi satt. Det stora suddiga håret är Lykke Li som var grym!!!
Så efter det var det dags för CocoRosie. Saker (och människor) som går emot strömmen gillar jag! Stor tumme upp. Enn av tjejerna målar på en fejkmustasch och har på sig en konstig cape utan att det känns konstigt, det är en konst. Trummorna var de bästa jag någonsin sett. Lyckades inte få nån bra bild i ljuset som va (man kan klicka på den så blir den större).
Lägg gärna märke till att det är gjort av gamla plastdunkar, kastruller och stuprör.
Det lät inte alls som man kan tro! 
Idag var jag och röstade. Jag hade inte tänkt rösta först eftersom jag är ensam med Mika och det verkar inte som att man får ha med sig hund nånstans i det här landet och jag kan inte lämna henne ensam än. Men jag kom på att man kunde rösta på centralstation. Där fick man rösta även fast det var fel distrikt och MAN FÅR HA MED HUND!
Tur att jag kom på det. Egentligen skäms jag för hur dåligt insatt jag är, men jag tycker det är viktigt att rösta!
Nu sitter Mika och kollar på mig med sina jagärjättekissnödigögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar